Denna dag har helt gått i bakets tecken, det stundas ju kalas imorgon för mina tjejer. Tjejerna har varit så uppspelta på vad som komma skall. Kalas är ju alltid kul, och det tycker jag likaså:)
De har lyckats tjafsa en massa idag, en stund mitt på dagen höll jag på att gå i taket...orkade inte lyssna mer på gråt och bråk. Det är tjafs om vart man ska sitta vid bordet, "-jag vill sitta brevid pappa, -nej det vill jag...buhuu, dumma dig, -Emma lipade, -Matilda inte snäll, buhuu.... ja ni hör man kan inte bli annat än ganska trött på detta dagarna i ända.
Så vid maten fick jag nog och lämnade bordet, jag kände bara att jag var tvungen att gå därifrån. Så jag gick ner och la mig en stund, och efter ett litet tag kom Matilda nersmygande till mig "-mamma, förlåt...." Min skruttfia, hon har så svårt för att se någon annan bli ledsen eller må dåligt, hon vill liksom kolla läget då. Ibland kan hon själv må superdåligt över nån annans problem, hoppas det växer bort på henne eller så kommer hon bli en hjälpande hand för andra, hoppas hon bara kan hantera och sålla då, så hon inte hamnar där jag har varit och även är ibland. Jag har också en förmåga att ta till mig av andras problem och tragedier, ibland lite alltför mycket. Kanske därför jag kämpat med en superjobbig depression, att det blev lite för mycket till slut.
Nu ska jag nog ta natt, en morgon väntar, hoppas den för med sig en massa gott (och inte bara en massa goda bakverk:):)
Kram o godnatt
Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar